Rackarhulda språkar vidare
Efter att ha tillbringat 2 veckor i Florida med omväxlande engelska och spanska dimper vi ner i Canada och då är det helt plötsligt franska som är förstaspråk. Dottern och jag beslutar oss för att försöka träna på franskan; det är ju så sällan man får tillfälle till det. På flyget (Air Canada) beställer vi mat på franska och känner oss jättenöjda. Men sen tvekar vi, mest för att vi inte vet vad vi vill dricka, och då frågar stewarden om vi kommer från Italien. Nä säger dottern, från Sverige och då säger samme man, på svenska, att jasså Sverige, var så goda! Dottern och jag sitter som fågelholkar och tittar på varandra. En svensktalande! Vi börjar fundera på var han kommer ifrån för han talar flytande engelska, franska, tyska och italienska...titta på namnskylten väser jag till dottern när han återvänder för att samla in skräp och vi är nog inte helt diskreta. Men vi får en pratstund med stewarden som visar sig vara från Quebec men bor i Norge och därmed pratar en blandning av norsksvenska. Och det här med språk är svårt. När vi efter bortåt 18 timmar på resande fot ska köpa frukost i Frankfurt pratar jag plötsligt svenska med tjejen i kassan - påstår maken, själv är jag så genomtrött att jag inte vet riktigt vad jag gör. Jag tittar förvirrat på flickebarnet och inser att en mörkhyad flicka i en kassa i Frankfurt nog inte förstår svenska, men jag kan inte för mitt liv begripa vilket språk jag ska tilltala henne på så till slut pekar jag på en croissant och det går ju bra det med. Men man blir trött av att resa - från hotellet till hemmet tog det exakt 25 timmar ;)
